Känner mig försiktigt optimistisk kring att jag äntligen ska få en jobbdator att ha hemma och kanske kunna jobba hemifrån nån dag i veckan. Det i sin tur kanske kan leda till att jag kan gå upp i arbetstid. Jag låtsas nu inte alls om att det inte var mitt tjatande som gav effekt utan att en dator blev ”ledig” när en kollega går vidare till nya utmaningar.
Det spelar väl i sak ingen roll. Bara det nu äntligen lossnat lite. Men jag ropar som bekant sällan hej förrän jag kommit över bäcken, och helst sitter hemma med torra strumpor också. Men det verkar lovande!

Känner mig försiktigt optimistiskt till kommande möte med FK, arbetsgivare och vem-det-nu-blir-som-har-tid från sjukvårdens håll. Det beror faktiskt mest på telefonsamtal med min FK-handläggare. Jag har verkligen haft en oerhörd tur som fått en så bra och vettig person mig till del. Det gör faktiskt en stor skillnad. Kan inte ens föreställa mig hur det skulle kännas att behöva slåss mot dem också. Även här får jag väl lägga in en brasklapp om att jag vet att det inte är nån garanti för framtiden. Men just nu känns det som om vi har gemensamma intressen och gemensamt fokus för att uppnå det.

Håll tummarna för att det går åt rätt håll med detta!

Resten kanske inte är så tipptopp, men man får kasta sig över det som kan tolkas positivt och kasta konfetti över det.
Jag tror jag bara sätter punkt där. Annars blir det lätt så att jag kastar mig över det andra. Som inte känns så great.